Oktoberkväll

 
Någon gång mellan fyra och fem tog vi tåget mot Jessica, eftersom att vi var en liten men angenäm skara som skulle ha tjejmiddag hemma hos henne, vilket förstås var väldigt fint då vi hann med himla mycket prat, skratt och tacos hann vi med innan det var dags att åka hem igen. Strax efter tio stod vi med stickade vantar, chilinachos och minusgrader på världens kallaste asfaltsperrong, där vi skrev hemliga meddelanden i vit nattfrost, i väntan på tåget som skulle ta oss hem. Sådant här är himla bra.

Födelsedagsbarnet

Natten mellan den tjugoåttonde och den tjugonionde var natten då Olivia blev uppvaktad med noblesse och ett förtjusande rim, eftersom att hon fyllde sjutton år i staden och sådant är värt att firas! Hon är en sådan person man bara måste tycka om, ni vet; en sådan som är en sådär klok, rolig, snäll, smart och pålitlig. Himla bra!

Sabado

Idag åkte vi på konstutställning, pappa, mamma och jag. Den hölls i ljusa lokaler i ett litet tegelslott, som ligger uppe på en kulle intill världens finaste höstallé.
 
Gertie Larsson med röda läppar ställde ut massvis av välgjorda keramiska verk, som måste tagit år och dagar att tillverka med tanke på alla små, små detaljer.
Nils-Olof ställde ut en samling förstorade macro- och storstadsfoton, som var himla tjusiga. Fotografen hann jag aldrig prata med, och det var ju faktiskt ganska synd.
Gert Andersson ställde ut akryl- och akvarellmålningar. Vissa var så fina att man fick lite hjärtklappning, i synnerhet de som föreställde dimmiga morgonlandskap. Åh.
Efter ett par timmar begav vi oss ut på vägarna igen för att övningsköra (vilket inte var någon stor bedrift, måste jag erkänna), innan vi slutligen hamnade i staden, där vi gick på café och in på Weekday, där jag köpte en lite konstig men förfärligt mysig kappa. Kalas.
Nu ska jag dra på mig ytterkläderna och promenera iväg för att se Casino Royale. Det blir nog alla tiders det.

Fint

Ikväll tog vi tåget till Alingsås för att promenera bland ljussättningarna, som arrangeras där då sommar övergår i höst och det blir mörkt och kallt om kvällarna.
Det var så kyligt att det bildades rökiga moln i kvällsluften då man andades, men sällskapet var alla tiders och det fanns mycket att titta på, så det var överkomligt.
Efter att ha sett diverse upplysta träd, grisar och byggområden tyckte vi att det var dags för fika, och gick därför till Nygrens Café, som bestämt är ett nytt favoritcafé.
Nygrens är så bra eftersom att fikat är fint och inredningen likaså. Vi drack chailatte och cappuccino medan vi pratade om lite av varje, sittandes i kungliga soffor. 
Vi åt för även världens näst godaste morotskaka där. Den allra godaste gör tydligen Frida själv, så det har vi kommit överens om att hon ska få bevisa. Jag klagar inte.
Sedan tog vi tåget hem igen för att avsluta fredagen med Notting Hill i kyrkan, och det var förstås himla trevligt.

Simplicity

Dricker knallrosa hallonsmoothie och varvar läsning med serier såsom Torka aldrig tårar utan handskar och Breaking Bad. Nu har vi lov, och det är himla fint.

thursday

Idag slutade jag så väldigt tidigt att jag bestämde mig för att ta tåget in till bästa caféstaden för lite pluggfika, innan jag skulle träffa tandläkaren där för att laga rälsen.
Eftermiddagen inleddes så fint med cappuccino och mudcake på Café Viola. Anders gjorde mig sällskap för att prata om evolution och tro och presidentvalet och sånt.
När Anders gick hem satt jag ensam kvar och skrev ett par rader i min rapport om hållbar utveckling och införskaffade ett par jeans innan jag träffade tandis.
Strax efter tre tog jag tåget hem. Hann läsa ytterligare några sidor ur Norwegian Wood och smida promenadplaner innan jag kom hem till regnvåt asfalt och grå himmel.

Och hela världen står i brand

Idag var en sådan där dag, som till en början kändes tröstlös och grå. Johan föreslog därför att jag skulle försöka komma mig ut en stund, bara för att få lätta sinnet lite.
Efter skolan begav vi oss ut i kylan, Kasper och jag. Höger- och vänstersvängar ledde oss till en bänk där vi satt och filosoferade, sådär som man behöver göra ibland.
Då solen gick ned och graderna sjunkit bestämde vi oss för att fortsätta gå. På vägen träffade vi Olivia, som var ute och promenerade i sina gudomligt fina skor.
Strax innan klockan slog sex och himlen hade antagit samma färg som apelsinskal tyckte vi att det fick vara nog med motionerande, och promenerade därför hemåt igen.

I told you to be patient and I told you to be fine

Just nu är hösten så långt gången att det ser ut som att världen står i brand, trots att det är så kallt att man tvingas värma händerna i jackfickorna då man promenerar till och från skolan. Den här årstiden är ju faktiskt himla fin, även fast det regnar ibland. Annat som är fint är Norwegian Wood av Haruki Murakami, och kaffe på maten.
 
Nu ska jag läsa fyratusen ord om varför Fairtrade är så bra som det faktiskt är och påbörja min rapport om hållbar utveckling. Och så ska jag lyssna på Bon Iver. Fint.

take everything you know, and write it on your skin, and you can carry on and forget everything

Promenerar och kommer hem med halsduken full av höstlöv, dricker kaffe med mörk choklad och drar mig för att skriva min slutrapport. Livet är fint och jag mår bra.

Standing in the light 'til it's over

Det är nästintill magiskt att få ligga kvar i timmar mellan svala lakan, andas och lyssna på kallt höstregn som faller oavbrutet mot fönstret. Att bara få vara, helt enkelt.

Alldeles snart är det kväll, och då bär det av till Julia - som räddat min kväll - för mat och film med fint folk. Det kommer att bli himla bra. Vad gör ni ikväll?
 

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Skriver vetenskapliga rapporter och förundras över hur skoluppgifterna tycks överlappa varandra. Åh. Jag får helt enkelt trösta mig med tanken på att nio dagars efterlängtad ledighet bara ligger elva dagar bort. Under höstlovet ska jag se fina filmer, läsa vackra historier, vara uppe så sent jag behagar och göra alla de där småsakerna jag knappt har tid för annars. Det kommer att bli så himla fint. 

En fredagkväll

I fredags firade vi att slutprovet i fysik var avklarat med en tur till staden. Där promenerade vi omkring bland fredagströtta människor, i jakt på en trevlig restaurang.
 
Efter en kortare evighet hamnade vi på ett himla bra thaiställe, där vi åt nummer E och Panäng Gai medan vi kollade på ovanligt vanligt folk.
 
Då vi ätit begav vi oss ut i höstmörkret igen, för att ta oss till bion. Strax innan åtta börjadeTaken 2, som var sådär förutsägbar som bara amerikanska filmer kan vara.
 
När filmen var slut och vi led brist på lust att sova tågade vi hem och drack mangote i kyrkan, medan Emil spelade temat till Gudfadern på piano. Fint, ska det vara.
Någon gång innan fredagen övergick i lördag låste vi och gick hem i kalla minusgrader, under ett tak av miljoner vita stjärnor. Sådant kan jag sakna om sommaren.
 

Själanöden innan fysikdöden

Idag slutade jag tidigt och spenderade därför sju långa timmar i biblioteket, tillsammans med fint folk och trehundra sidor fysik. Vi har nämligen slutprov imorgon.
 

Då biblioteket stängde och vi begav oss hemåt hade solen sedan länge gått ned, och ersatts av enstaka, bleka stjärnor, så promenaden hem var himla fin, om än lite kall.
 
I skrivande stund sitter jag mest bara och njuter av att inte känna någonting alls - själanöden innan fysikdöden inte infunnit sig ännu, och det är så himla fint. 

Below zero

I morse hade den första frosten lagt sig över marken, och det var så himla fint. Jag älskar den sortens kyla som uppstår då temperaturen sjunker under noll - det är inte så kallt att det blir otrevligt, men tillräckligt kyligt för att uppmuntra användandet av mysiga halsdukar och vantar då man promenerar till skolan. Underbart.
 

Little things

Idag fick jag finaste koppen av min lillasyster. Den är dekorerad med grå ugglor och rymmer den perfekta mängden te, så den kommer att användas flitigt i höst. Så bra!

av alla mina hatobjekt är du min favorit

Låter Mumford & Sons' nya album spelas om och om igen medan jag dricker te, försöker förstå mig på teoretisk elektronik och tycker att det mesta känns ganska bra.
 

Finheter

Idag löd jag min fina mammas kloka råd och undvek att öppna fysikböckerna, för att på så sätt bespara mig ett par timmars själanöd. Istället fikade jag fler gånger än lovligt, tog till mig kloka ord, lät mig lugnas och sorterade foton, innan jag diskuterade hemligheter och viktigheter med två fina, över ett par koppar te. Finheter.

always and forever since eternity

Jack Johnson sjunger så fint om lite av varje medan jag dricker te och ser över den lilla skara bilder jag lyckades rädda undan hårddiskkraschen i somras. Jag hittade bland annat en enkel favorit, som jag tog under en magisk natt i vårt vackra norrland, och kom då att tänka på en fototävling som hålls hos Maja för tillfället, där man, och man är lyckligt lottad, kan vinna drömskt fina priser från Sheinside och Kamda. Jag har anmält mig, vill ni göra detsamma så kan ni klicka här, snällisar.
 

The sixth of October

Idag ringde Olivia och sjutton ballonger på dörren klockan 07.42, eftersom att det har blivit en sorts himla fin tradition att göra det då jag fyller år. Hon är sjukligt bra.
Då mamma bad mig gå ut med hundarna bestämde vi oss för att ta en promenad, eftersom att morgonsolen över vår sovande ort var så innerligt fin, i all sin enkelhet.
Hela världen var så färgat vacker som den omöjligen kan vara annat än på hösten, tack vare tusentals gula löv på grenar och nattsvart asfalt. Favoritårstiden.
 

Livet är större än materiella ting

Klockan tilläts ringa tidigare än så många andra fredagmorgnar. Med ärmarna nedrullade och halsduken virad kring halsen promenerade jag till sjön och bara var, utan att egentligen tänka på någonting alls. Lite enkel vardagsmagi, som för ett ögonblick botade den lätta stressen över tidsbrist och rädslan för att växa upp för fort.
 

Tidigare inlägg