Och hela världen står i brand

Idag var en sådan där dag, som till en början kändes tröstlös och grå. Johan föreslog därför att jag skulle försöka komma mig ut en stund, bara för att få lätta sinnet lite.
Efter skolan begav vi oss ut i kylan, Kasper och jag. Höger- och vänstersvängar ledde oss till en bänk där vi satt och filosoferade, sådär som man behöver göra ibland.
Då solen gick ned och graderna sjunkit bestämde vi oss för att fortsätta gå. På vägen träffade vi Olivia, som var ute och promenerade i sina gudomligt fina skor.
Strax innan klockan slog sex och himlen hade antagit samma färg som apelsinskal tyckte vi att det fick vara nog med motionerande, och promenerade därför hemåt igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0