Oktoberkväll

 
Någon gång mellan fyra och fem tog vi tåget mot Jessica, eftersom att vi var en liten men angenäm skara som skulle ha tjejmiddag hemma hos henne, vilket förstås var väldigt fint då vi hann med himla mycket prat, skratt och tacos hann vi med innan det var dags att åka hem igen. Strax efter tio stod vi med stickade vantar, chilinachos och minusgrader på världens kallaste asfaltsperrong, där vi skrev hemliga meddelanden i vit nattfrost, i väntan på tåget som skulle ta oss hem. Sådant här är himla bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0